lördag 18 juni 2011

GRAVEN...








Många har lagt så fina stenar och änglar på Amelias grav...









SJÄLEVADSKYRKOGÅRD







Igår var det en tung dag... Mammis o pappis sov bort nästan hela dan. Mammis hade sån huvudvärk som inte gav med sig. Men på kvällen åkte vi och besökte graven. Vi satt och pratade minnen av dig gumman. Saknar dig....











18 JUNI...




Ett År har gått sen du lämnade oss för att få en bättre plats! Det är det som får en att tänka lite positivt...nu slipper du alla mediciner, all smärta som du kanske hade, syrgas, och all annan hjälputrustning...ja listan kan göras lång!
Nu får du springa, leka, skratta, prata, skrika, äta god mat genom munnen, känna smaker, klättra i träd...ja allt som din sjukdom tog ifrån dig rätten här på jorden att göra som andra barn gör.
En dag ska vi återförenas som familj och oj vad du kommer att ha mycket att berätta för oss om allt du hunnit göra i ditt Nangijala!
Men här på jorden får vi se tillbaka på alla minnen med dig. Vi tittar på kort, filmer, känner på dina saker, sticker näsan djupt ner och snusar på din filt, lyssnar på dina cd-skivor m.m....
Älskar och saknar dig så Amelia ....

/ Mamma o Pappa

fredag 17 juni 2011

BILDER ATT MINNAS PÅ LILLSTRUMPAN VÅRAN...











/ ÄLSKAR O SAKNAR DIG SÅ MYCKET. LIVET GÖR ONT OCH DET KÄNNS SÅ TOMT!

torsdag 16 juni 2011

EN LITEN KRABBEKILLE...



En liten krabbekille som heter Dante har lämnat jordelivet... Han blev bara 9 mån. Tänker på hans familj!

tisdag 14 juni 2011

LITE OLIKA BILDER PÅ AMELIA...









Kom med två lika bilder , men det bjuder jag på. Man kan aldrig få för mycket av det goda! / Mammis

SNART HAR ETT ÅR GÅTT...

Sen vi miste dig från jordelivet...helt ofattbart vår älskade lilla Amelia.
Mamma har tyckt att det varit jobbig att vara här på din blogg. Vad ska man skriva om? Jobbigt ibland att se alla fina o dåliga minnen vi har tillsammans. Men det är ju dem vi måste vårda och komma ihåg. Allt tokigt och roligt som hände med dig våran Snuttis. Ibland sitter man å skrattar å dig, sötis. Och ibland gråter man för man vet att du plågats för nåt stick eller annat jobbigt.
Mamma o Pappas liv är ju som sagt väldigt upp o ner ännu. Livet kommer aldrig bli sig likt igen utan dig. Men vi försöker att lära oss och hantera det vardagliga och saknaden efter dig hjärtat... Och det är inte det lättaste :(

Älskar dig Amelia / Mammis o Pappis