torsdag 1 juli 2010

DET HÄR KÄNNS TUNGT...

Vad ska vi skriva? ...
Du älskade lilla Snuttis...du finns inte hos oss längre och saknaden och tomheten är enorm! Varför var det dax nu? Såg vi inte att du mådde dåligt? Varför så plötsligt? Vi hade ju så många planer på gång! Gjorde vi allt vi kunde? Frågorna/funderingarna är många...

Tystheten här i huset är en konstig känsla...förr hörde vi dina maskiner gå, du fick sugas i munnen, assistenterna som sjöng/pratade för dig, du poppade dina skivor,telefoner ringde, livet rullade på men förändrades radikalt på en sekund!

Men vi vet att du har det bra i din himmel med de andra små barnen...lilla bustroll! Nu får du springa fritt utan sjukdom och besvär! Barfota i det gröna gräset...

Mammis o pappis tar en dag i taget...vi har mycket planering för din fina begravning! Du ger oss styrka att orka vår underbara dotter...för det är du för alltid...Våran underbara dotter!






Vi vill säga tack för blommor, kort, samtal, sms... m.m... som alla vänliga vänner skickat/ringt till oss. / Mammis o Pappis

6 kommentarer:

  1. Ni skriver så fint , med så mycket hjärta att det brister då jag läser.
    Att Amelia va ert allt här på jorden , det förstår vi , och att ni va Amelias allt här på jorden , det vet vi.
    Jag vet att begravningen kommer vara väldigt fin , , , men oxå väldigt jobbig.
    Ingen , absolut ingen , ska behöva begrava sitt eget barn.
    Dikten är så fin , och Nasse lär nog vara stolt som en tupp där uppe att han blivit avritad.
    Jag nästan hör Amelias hjärtliga skratt , ser hennes snabba ben springa över ängen , där uppe har hon det bra , och hon följer precis vartenda litet steg ni tar.
    Hon ser att stegen är tunga , men med tiden ska dom bli lättare.
    Amelia vill att ni ska orka fortsätta , orka vara hennes älskade Mammis o Pappis än fast hon inte nu finns vid er sida , utan för alltid finns i era hjärtans innersta rum.
    Älskade vänner !
    Puss & Kram till Amelia.
    Stor styrkekram till er båda.
    Susanne & Ulf.

    SvaraRadera
  2. Ni finns ständigt i mina tankar...
    Jag är så glad att jag fick vara hos er och ta hand om er underbart fina lilla dotter. Tiden med Amelia och er kommer jag alltid bära med mig som ett kärt minne.
    Jag vet att lillstumpan har det bra nu, när hon är fri från alla dumma krabbelurer, och kan springa och leka med alla andra små busiga änglar...
    Förstår att saknaden känns oerhört tung, ingenting kan ändra det och inga ord kan göra det lättare. Hoppas ändå att ni känner att vi är många som tänker på er, och alla vi som fick förmånen att lära känna er lilla prinsessa,saknar henne mycket.
    Kramar / assis Å

    SvaraRadera
  3. Vi tänker på er varje dag.... Kram Wille med mamma & pappa

    SvaraRadera
  4. Defrågor å funderingar ni har är fullt normala isorgens natt svartamörker. De ni gav erälskade änglaprinsessa kunnde bara ni ge henne.Er saknad å tomhet efter henne kan man inte förstå för det känns så tomt utan Amelia och er. Kram assis Ingrid

    SvaraRadera
  5. Tänker på "min" sjöjungfru och er varje dag. Saknaden och tomheten måste vara oändligt stor för er. Att hitta guldkorn när vardagen är tung är svårt, det är då ni får plocka fram alla fina minnen och "gosse" stunder ni har haft tillsammans med er fantastiska lilla tjej Amelia.
    Kram Annki

    SvaraRadera
  6. Å NEJ! jag visste inte. Så ledsen för er skull.
    Vad säger man? Det finns ju ingen tröst att tala om.
    Men det finns nog en liten IdaGroda som har fattat Amelias hand och hjälper henne där dom är.
    I körsbärsdalen.
    Kram från hela Idas familj. Vi tänker på er.

    SvaraRadera