lördag 6 november 2010

SAKNAR...

Tiden går, men saknaden efter dig Amelia vår älskade prinsessa blir bara värre å värre! Du fattas hos oss...livet kretsade ju runt dig. Att få till en egen vardag är inte lätt. Du finns i våra tankar vart vi än är och vad vi än gör. Ser vi något rosa tänker vi såklart på dig. Det skulle Amelia fått, tänker man.
Men vi vet att du har det bra där du är. Med massa rosa grejer och inte någon sjukdom som gör ont! Gräset är grönt och du springer fort, fort, fort med dina små fossingar i det.

Ikväll så har vi varit i Svenska kyrkan på en minnesgudstjänt, där ditt namn lästes upp. Och det tändes ljus. Det lyser så vackert på kyrkogården med alla ljus.

Vi älskar dig Amelia och saknar dig vår älsklingsgumma / mamma o pappa

tisdag 3 augusti 2010

VÅRT VARMA TACK...



Tack till alla som stöttat oss i det ni kan...med samtal, kramar, sms, lyssnat på oss, lagat mat till oss, bakat bröd i alla dess former, skickat blommor och kort hem.

Det är verkligen en stor tomhet och tysthet här hemma. Vi saknar Amelia så otroligt mycket. Vill kunna ta på henne, snusa i hennes hår, pussa på småtårna och inte minst pussa på den underbara pussmunnen.
Älskar dig Amelia.../ Mammis o Pappis

AMELIA´S BEGRAVNING 9 JULI 2010



Fredagen den 9 juli 2010 kl.14.00 ringde klockorna högt i Själevad...det var för våran Älskade Prinsessa Amelia. Det var en tung dag, men trots allt ett ljust minne som vi bär med oss.




Vi fick ha en underbar präst som hade begravningen för Amelia. Han ville att när vi tog farväl av Amelia vid kistan skulle alla sticka in handblommorna under kistan så det skulle bilda en bädd av rosor. Och det blev så fint!



Vid minnesstunden så hade vi ett litet bord med bilder m.m. på Amelia. Det fanns en bok som man fick skriva ett minne man har av Amelia eller en hälsning.
Amelia´s farbror hjälpte oss att sätta ihop ett fint bildspel på gumman, som alla fick se. Många som var där har ju faktiskt inte ens träffat Amelia, men följt hennes liv här på bloggen.

Tack alla som var med oss denna tunga dag!

onsdag 7 juli 2010

EN TILL PRINSESSA HAR KOMMIT TILL HIMMELEN...



Vi vill tända ett ljus för Noelia som lämnade jordelivet igår! Finner inga ord...

torsdag 1 juli 2010

DET HÄR KÄNNS TUNGT...

Vad ska vi skriva? ...
Du älskade lilla Snuttis...du finns inte hos oss längre och saknaden och tomheten är enorm! Varför var det dax nu? Såg vi inte att du mådde dåligt? Varför så plötsligt? Vi hade ju så många planer på gång! Gjorde vi allt vi kunde? Frågorna/funderingarna är många...

Tystheten här i huset är en konstig känsla...förr hörde vi dina maskiner gå, du fick sugas i munnen, assistenterna som sjöng/pratade för dig, du poppade dina skivor,telefoner ringde, livet rullade på men förändrades radikalt på en sekund!

Men vi vet att du har det bra i din himmel med de andra små barnen...lilla bustroll! Nu får du springa fritt utan sjukdom och besvär! Barfota i det gröna gräset...

Mammis o pappis tar en dag i taget...vi har mycket planering för din fina begravning! Du ger oss styrka att orka vår underbara dotter...för det är du för alltid...Våran underbara dotter!






Vi vill säga tack för blommor, kort, samtal, sms... m.m... som alla vänliga vänner skickat/ringt till oss. / Mammis o Pappis

lördag 19 juni 2010

FREDAGEN DEN 18 JUNI...

Mina vänner... igår kväll den 18 juni 2010 ca. 22.15 somnade jag in och blev VÄRLDENS FINASTE PRINSESSÄNGEL! Nu är jag i landet Nangijala och busar med Idagrodan, Sebastian och alla andra vänner. Där finns ingen dum sjukdom. Jag gör saker som jag inte kunnat göra här på jorden. Jag har det bra nu!
Det var en vanlig, fast jobbig dag för mig. Var på ett möte på habben på dagen och sen var jag med mina assisar. Dippade väldigt mycket i syresättningen, men kom igen flera gånger. Hade lite krångel med magen...förstoppad, så de trodde det va anledningen till att jag hade det så kämpigt. Mammis o pappis kom hem och vi fick en timme tillsammans tills jag inte orkade kämpa mer. Jag fick somna in i pappis trygga famn... mammis o pappis kände att jag väntade på rätt tillfälle...båda var hemma med mig och jag hade fått min dos av deras varma famn...då släppte jag greppet och flög iväg!
De gjorde såklart allt för mig med syrgas m.m....men jag kom inte igen :(

-------------------------------------------------------------------------
Mina Starka Föräldrar...

Mina Föräldrar är så starka, det säger faktiskt alla
Men när alla andra sover om natten, har jag sett deras tårar falla.

Under sömnlösa nätter kommer jag tassande på tå.
De vet inte att jag är där för att hjälpa dem förstå.

Lika ändlöst som strandens vågor och deras smärta.
Jag vakar över mina starka föräldrar som alltid bär mig i sitt hjärta.

De bär ett leende, ett leende de tror döljer,
Men genom himlens dörr ser jag tårarna som följer.

Mina föräldrar försöker hantera döden för att hålla mig kvar,
Men alla som känner de vet att det är den enda möjlighet de har.

När jag vakar över mina starka föräldrar genom himlens öppna dörr,
försöker jag förklara att änglar skyddar mig nu så som de gjorde förr.

Men jag vet att det inte hjälper eller lättar bördor de bär,
Vad de än säger, hur de än mår.

Mina starka föräldrar har ett hjärta, för alltid fullt av sår!

(Kay Desórmesux, my surviving mom. Omgjord!)

onsdag 16 juni 2010

SOVER...

Det finns inte så mycket att skriva om dagen...jag har sovit hela tiden nämligen! :(
Hoppas bara inte det är någon infektion på g.
/ Puss Amelia